Hon går genom tavlan ut ur bilden

Hon går genom tavlan ut ur bilden av Johanna Nilsson

Jag tror att vi alla någon gång har känt oss ensamma även fast vi har varit i ett rum fullt av människor. Jag tror eller jag vet nog ganska säkert att vi någon gång har försökt att dölja den psykiska smärta vi haft inom oss. Och jag är ganska säker på att vi någon gång har blivit utfryst. Om inte annat så har du nog varit en utav dom som frusit ut någon annan.

Hon går genom tavlan ut ur bilden är en bok fylld av ångest, smärta. styrka att dölja smärtan för familjen, att bli utfryst av precis alla i sin klass och hur det känns att förlora sin allra bästa vän. Hanna går på mellanstadiet och är bästa vän med Karin. Hanna och Karin hör inte till den populära delen av klassen. Men en dag förändras allt. Karin börjar umgås med Sofia, en utav dom populäraste tjejerna i klassen. Men Karin hade lovat Hanna att hon inte skulle göra det. Hanna hade såklart lovat Karin samma sak. Men nu hade Karin brutit sitt löfte. Där står Hanna kvar. Ensam, ingen annan i klassen vill umgås med henne. Hon blir totalt utfryst och killarna retar henne. Hon börjar känna ångesten komma krypandes lite sakta. Men när hon träffar sin farfar så försvinner allt det där. Men en dag så dör hennes älskade farfar och det blir ett enda stor tomrum kvar. Hon kämpar för att inte visa sin smärta. Hon försöker att vara stark. Men hon vet inte hur länge hon ska orka.

Johanna Nilsson har skrivit den här boken som en delvis självbiografisk bok. Jag tycker att känslorna i boken är äkta. Man känner igen sig till en viss del att man måste vara stark och inte visa att man är svag. Jag här försökt att läsa den här boken tidigare. Men jag har bara kommit några sidor. Men nu har jag äntligen tagit och läst ut den och det tog lite mer än en dag att läsa ut den. Jag tycker att den här boken var en bra och lärorik bok på något sätt. Man känner att man är med i boken. Eller i alla fall tycker jag det. Den är värd att läsa för den har ett viktigt budskap.

Har du/ni läst boken? Vad tyckte ni?